När jag kom in var det två, tre kunder i butiken redan. En kille stod framme vid disken och hälsade mig välkommen. Jag harklade mig och sa med hög och tydlig stämma "Ähä! GODDAG! JAG SKULLE VILJA PIERCA MIG I MIN KUK!". Nääää, så va det inte. Jag mumlade väl mer skulle jag tro. Jag minns faktiskt inte så noga. Han var trevlig i alla fall, runt 30 skulle jag gissa och full med metallbitar.
Jag visades ner en trappa och in i ett litet rum på 20 kvadrat med en brits, en bänk och lite skåp och hyllor. Han pratade lugnande med mig hela tiden, van som han var vid nervösa förstagångare. Han förklarade hur han skulle gå tillväga och sen bad han mig att hoppa upp och lägga mig på britsen. Jak kasade ner mina brallor och hoppade upp (för avrättningen). Jäklar vad liten och förkrympt min kuk var. Som om jag hade badat i isvatten. När jag blir nervös försöker jag alltid att skämta.:
-Du är som tandläkaren fast tvärtom.
-Va?
-Ja, dit går man ju för att laga hål...
Ä. Han fatta inte. Tråkigt när man ska behöva förklara skämt. Han tyckte att jag inte riktigt passade in på hans normala klientel. Jag märkte att han undrade och till slut kunde han inte hålla sig längre. "Har du förlorat ett vad?" sa han. Jag svarade bara "Nä!" och sen frågade han inte mer. Det var lite kul tycker jag.
Nå. Så var det dags. Han förde in ett litet rör en dryg centimeter in i urinröret. Jag har läst att en del tycker det är det obehagligaste med hela proceduren, men jag tror inte att jag kände någonting av det i min nervositet. Jag bara väntade på nålen. "Ta ett djupt andetag och andas ut..." sa han och när jag andades ut stack han igenom en nål. Det tog så snabbt som -pfjt- så... Sen satte han in en metallring som han klämde på och sen var det klart. Jag fick gå hem med kompresser runt och en gummihandske som höll det på plats.
Och om man frågar hur ont det gjorde på en skala mellan 1-10 skulle jag säga 1 eller 1,5.
Eftervården av en PA är plättlätt. Den blöder någon dag eller så och man får ha kompress någon vecka eller så. Sen räcker det. Och man behöver inte hålla på med salvor, sprit eller andra vätskor. Urinen är steril och sköljer rent allt när man kissar vilket man ju gör hela dagarna. Drick vatten.
När jag gick därifrån satt det en rund ring i hålet. Jag beställde ganska snabbt en hästskoformad ring med en kula i varje ända istället. Den är mycket lättare när man vill ta av den. Första tre månaderna ska man inte ta ut den alls, mer än några korta stunder. De efterföljande månaderna upp till första året kan man ha den ute något längre stunder, men efter tre timmar utan hade jag svårt att få in den igen. Jag var tvungen att trycka igenom den. Nu efter första året är det helt ok att vara utan ring flera veckor, ja tom månader. För mig i alla fall. Jag har nu två permanenta hål.
När jag kissar måste jag tänka på hur jag gör det. De första åren satt jag alltid ner och undvek att hamna i situationer där män ställer sig mot träd för att lätta på trycket. Fast nu har jag kommit på hur jag ska göra för att det ska funka också. Antingen sätter jag ett finger för mitt extrahål innan, och det funkar rätt bra. Eller så drar jag fram min förhud så att den bäddar in ollonet. Funkar också bra. När jag inte har mitt kyskhetslås på mig förstås.
Och så var det med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar